livetsolikautmaningar

I ovisshet jag famlar,
I mörker, över stock och sten.
I mitt inre ser jag ljuset i tunneln,
Som en hjälp här ifrån.
När jag väl är borta mitt stora hjärta du minns, i dina minnen lever jag kvar.

En underbar skatt på jorden ska nu lämna oss i ren orättvisa och egoism.
Vart är rättvisan? Vart finns du?

Jag vet att vi kommer att ses igen, när tiden är inne. Men jag är ledsen och arg för för att det måste bli såhär. Hade det funnits något jag kunnat göra hade jag gjort det. Det här är fan bara helt fel!