Om någon skulle leva som mig, i min kropp..
Då skulle den personen veta hur mycket jag biter ihop. Hur mycket jag bara försöker stänga av och åka med och vara som alla andra. Klara allt alla andra klarar... men hur mycket jag än försöker så slås det i bitar.
Veta hur ont jag just nu har i precis alla leder, kotor vener, och celler. Jag sitter på jobbet med känslan av att stoppa huvudet i sanden. Jag vill bara försvinna genom golvet.
Huvudverken från helvetet vägrar att ge med sig och känslan av att tvingas säga "nej min kropp klarar inte det" känns fel och helt emot mina värderingar. Men jag kan inte göra något annat.
Alla fighter jag har med mig själv, alla motgångar... än så länge är jag en vinnare.. men för hur länge?
Kommentera