Idag har Liten rymt 6 gånger på jobbet, vovve bus. Han kommer till mig, skadeglad och vill inget annat är kramas å gosa. Den lilla pojken. Man kan inget annat än att varje gång man ser in i hans ögon förälska sig. Jag fattar fortfarande inte att han är min.

Är det så här det ska kännas?

Snart drar vi igång träningen på riktigt och jag hoppas det går bra.
Han lär sig fort den lille. <3