livetsolikautmaningar

Fy på mig som inte gett er något att läsa om.
Nä jag har varit ofokuserad i största allmänhet på allt och inget.
När jag nu tänker efter vet jag bara en sak, som de senaste dagarna har varit
riktigt klart i mitt huvud. Allt annat än Alec har varit lite suddigt borta, okej inte Jonas då :).

Jag har haft rikigt bra dagar, min diabetes håller sig allt på plats och medans jag skriver det här inser vad jag
glömt för kvällen. Klant! Jaha nu måste jag upp ur sängen för att ta en spruta.
Jag känner inte av det i kroppen men skulle nog märka i morgon eller inatt.
Jag byter ämne lite sådär...

Att gå och oroa sig för en kär vän är inte roligt.
Att känna starkt inför någon som man bara träffat en eller två gånger.
Det är så jag känner för Kalmus. Jag tycker så där konstigt mycket om honom.
Men frågan är... kan man göra annat än att tycka om honom?
Tänkte visa er en bild på honom och mig, men nej nu hittar jag den inte och det är sovdax.


Snäll som jag är så får ni något att kolla på :)
Bilden är tagen på studenten när vi blev hämtade med Mercan och Alec och fick
rida hem!

Hur somhellst så hittade jag massor med bilder som jag trodde var borta nu är jag letade
efter en fin att sätta in här!

Godnatt....