Som rubriken lyder, att leva som mig i mina kläder, det är det ingen som gör. Även om många människor finns på jorden är ingen som jag.
Att fundera över det ger två slutsatser. Antingen är det bra eller dåligt.
- stoltheten, eller känslan av att vara udda.
- ovissheten att inte ens förstå sig själv i vissa sammanhang.
- man vet inte vad nästa steg blir.
Just bilden av hur jag är och ser ut idag är nog egentligen raka motsatsen till min dröm. Jag är inte lat som många nog tror. Däremot kan jag inte ge ett svar, varför jag vaknar med siktet ställt, men fastnar i soffan och luften går ur. Ingen motivation eller känsla. Inget som drar mig och får mig att kämpa.
-vart på vägen tappade jag mig själv?
-min dröm, min egna bild... Hur jag ville se mig själv, jag vill ut i skogen med min hund och häst. Jag vill orka ut och springa, orka ha energi till allt jag vill göra. För drömmar och visioner har jag gott om. Men hur ska jag lyckas?
Om det bara räckte med att drömma men det vet nog allihop vid det här laget, att drömma kan man men det krävs handling för att de ska slå in.
Kommentera